Ätstörningen har inte lämnat mig helt, jag blir fortfarande lite darrig inför en måltid, men jag har valt sida. Jag vänder ryggen åt ätstörningen. Inte så enkelt så klart, men jag gör det rätta ist för vad känslan säger (dbt:opposite action).
Minna påpekade att hon inte tycker om personifiering av ätstörning, för det skulle vara att skylla på någon annan och delvis har hon väl rätt. Man är ansvarig för sina egna handlingar men ibland kan det faktiskt kännas som man är styrd av någon annan, av "henne". Sjukdomen blir en egen person. Men såklart, man är själv ansvarig för det man gör, vilka val man tar.
Jag är så otroligt trött på hela den här härvan. Varför dör hon inte bara? Större delen av mig vill ju inte kriga utan låta mig omfamnas av henne, lyssna på hennes vackra löften. Allt det där som min logik vet är rent bullshit. Splittrad till tusen. Jag är som ett ihoptrasslat garnnystan och jag vet inte var jag ska börja reda ut det. Var sitter felet, hur ändrar jag det och vill jag ens det?
Fast jag minns ju hur sjuk jag var, otroligt trött och sliten, det var inget drömscenario direkt. Yet...
Det är en lömsk sjukdom, så lätt att bara dras ner igen. Det är en daglig kamp och jag är så förbannat less.
I'm lot. I'm so damn lost
Jag måste orka, jag måste. Men hur? Hur ska jag kunna vinna över något som är så starkt. Hon kommer alltid vara starkare än mig och vill hon ha mig i sitt våld så är jag lätt att manipulera. Ana kan, hon vet och hon känner mig.
Jag hatar henne egentligen men samtidigt var hon ju min bästa vän så länge, jag har älskat henne gränslöst. Jag vet att hon förstör liv men hennes röst är klingande vacker.
Jag är så less på att inte veta åt vilket håll jag ska gå. Jag vet bättre. Egentligen. Men ändå. Det är svårt
You and IHolding tightYou and IGotta fightYou and ISide by sideYou and IsanctfiedYou and IFeels so rightYou and IHolding tightYou and ISide by sideYou and IFor the rest of our lives
Kanske dags att uppdatera lite. Som ni ser så har Saari fixat till headern. Awesome.
Varit ensam sen söndagkväll, Saari är hos sina föräldrar. Även om det är skönt att vara själv ibland så är det svårt när ätstörningen härjar runt. Just nu är den starkare än mig fast jag slåss med näbbar och klor. Jisses, hur länge ska jag behöva leva med den skiten? Oh wait, don't answer.
Peppar pyssel Patrice, imorgon är våran vanliga pysseldag. Sen på fredag ska jag köpa massa nytt XD
Det är värre än skopunkten haha. Vet inte hur mycket pengar jag har lagt på pyssel sen januari, men ja...jag tror inte jag vill veta heller.
Så, nu kom den egenscrapppade headern. Väldigt enkel och texten gjorde jag o paint efteråt. Den kunde gärna fått vara lite större but this will do for now.
Det är lite för rörigt i skallen för några större projekt
När jag får mina panikattacker, självskadetankar och liknande så känner jag direkt att jag måste läggas in. Det är inte alltid att det behövs men för mig finns det en trygghet på avdelningen samtidigt som det ger mig frikort att skada mig. Det är bra mycket lättare på avd än hemma, dessutom är hemmet en skadefri zon.
Jag måste lära mig att gå igenom det jag känner, varför jag gråter, varför ångesten river mig i bitar, INNAN jag i panik har fixat mig en sängsplats på psyk. Det är sista utvägen, man måste prova sina andra färdigheter innan, testa sina egna vingar innan man väljer att bli inlåst.
Jag jobbar iaf på det. Men idag är mycket bättre än igår
Vaknade imorse och kände att något var väldigt fel. Kollar på klockan, 10.05. Det är inte bra när jag börjar jobba 10. Slet på mig kläder, kletade mascara, mer eller mindre sprang till bussen, köpte kaffe och blev 45 min sen.
Uh, hatar sådana mornar. Men det var som vanligt awesome på jobbet, I just love it.
Nu har jag fått scannern att funka så nu slipper jag fota sånt jag ska lägga upp.
Vår torsdags-pysseldag är inställd pga många orsaker, känns trist. Våra pysseldagar är veckans höjdpunkt.
Vi försöker också vara mer sociala, gå ut, vara med på fester och evenemang, träffa folk utanför hemmet.
Halvsvårt när man varit eremit ett tag men det ska gå. Jag har ju ändå rätt bra med social skills på jobbet.
Ja, knäckebröd blev det där, men jag är så trött. Känner mig låg, fast ändå inte. Tror jag är lite mixad, nu igen. Jeez, man vet inte hur man ska känna.
Hypnagoga hallucinationer är hallucinatiner som uppkommer i samband med insomnandet.
Hallucinationerna är ofta visuella och/eller audiovisuella, men det förekommer även dofter eller känningar etc. Det är ett fenomen som skiljer sig från drömmar i den meningen att man är vaken och medveten om detta.
Vissa människor lider av en återkommande kombination av sömnparalys och skräckfyllda hypnagoga hallucinationer när de gått och lagt sig för att sova. Hallucinationen kan bestå i att en varelse rör sig i rummet eller är vid sängen och betraktar en själv, samtidigt som man inte kan se dem eller röra sig.
Nu är manuset skickat. Till Forum och Piratförlaget. Tyvärr är det ju "vänteted" på 2-3 månader. Jag kommer bli helt hispig av att vänta. Please make it go fast.